Hon delade in den konstundervisning som skett vid högskolor, även internationellt, i tre faser. Under 1800-talet handlade det om att skola eleverna till konstnärer. I den första fasen fostrades de genom modellstudier, en undervisningsform som funnits sedan 1500-talet. Grunden var att lära sig teckna korrekt, något som också sågs som en intellektuell övning, eller kognitiv, man lärde sig se och analysera det man såg. 

Genom att skissa i olja fick man ner sina idéer. Konstkännedomen skulle sitta i ryggmärgen och det lärde man sig genom kopiering, kopiering och åter kopiering av gamla mästares verk. 
Genom att på så sätt gå igenom de klassiska verken fick eleverna förståelse för vad god konst är. 
Ut från dessa tidiga skolor kom eleverna med ett gott konstkunnande. Först när det gått de fem åren på högskolan var det dags att söka sig fram till ett personligt konstnärligt uttryck. Då reste man ofta utomlands, och många vid förra sekelskiftet sökte sig till Paris. 

De kom hem med nya idéer, både om utbildning och konstnärliga uttryck, något som lade grunden till den andra fasen, eller pradigmskiftet, i konstnärsutbildningen, den modernistiska. De som kom tillbaka ville reformera högskoleutbildningen, som de såg som stelbent och föråldrad. 

Nu var det frihet som gällde, eleverna skulle ha egna ateljéer och total frihet. Isaac Grünewald och Otte Sköld var tongivande, och det blev en lång strid innan ett betänkande 1928 grundad på ett kommittéarbete, gav frihetsivrarna rätt. Eleverna skulle arbeta endast i ateljéer efter sin egen uppfattning och söka sig själva. Till sin hjälp skulle de ha professorerna som kom till ateljéerna och i samtal skulle stötta denna personliga utveckling. 

Sverige var tidigare i denna syn på konstutbildning än andra länder, berättar Eva Görts, och det var först 1938 som enighet kunde sägas råda inom högskolan att den totala frihetslinjen var den som skulle föras. 
Trots denna tidiga syn på vikten av frihet i konstundervisningen, kom den så kallade nonfigurativa konsten senare till Sverige än till andra länder, egentligen först med ”1947 års män”. 

Fas tre, dagens undervisning vid konsthögskolorna har ingen kärna eller färdighetsövning av den gamla sorten. De som kommer in har vanligen flera års basutbildning vid olika skolor. Konst och verk-begreppet ser helt annorlunda ut. I dag handlar det om att utforska sin konstnärsroll, det vill säga, det är ännu mer fritt och outsägbart vad studenterna ska kunna.    
Men lika viktigt som att utforska sin konstnärsroll är att förstå konstlivet, att sätta sig in i spelplanen och att kunna agera där. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Överallt bär Berlin på spår från andra världskriget. På många byggnader finns skotthål som minner om en svunnen tid, och det går nästan att föreställa sig hur skotten en gång ven i staden och hur invånarna var ständiga offer för rädslan. Vi fortsätte...

Ikväll börjar andra säsongen av Klass 9A och hetsen mot en hel yrkesgrupp kan fortsätta. Lärarna får än en gång klä skott för ökade klasskillnader och en nedmonterad välfärd, samt en syn på utbildningen som satt lönsamheten framför lärandet. Dokusåpa...

Men när omvälvningar av det här slaget äger rum transformeras uppenbarlighen nästan hela befolkningar i ett enda slag: Plötsligt visar människor ett mod de nyss inte trodde sig ha. Med ens blir maktens symboler - en regeringsbyggnad, en polisuniform ...

Men om Barbara Hendricks musikaliskt är i sitt esse på denna skiva (generös och självsäker, expressivt uttrycksfull) finner jag henne mer återhållen på ”Die schöne Müllerin” (Arte verum). Förvisso högst ovanligt med en sopran i rollen som...